I Uganda lider tusentals barn av livshotande neurologiska tillstånd som hjärntumörer och hydrocefalus, och många av dem behöver akut kirurgi av barnneurokirurger. Det uppskattas att över 4.000 barn varje år behöver hjärnkirurgi för att behandla dessa tillstånd, där hydrocefalus ensamt står för 1.500 till 2.000 nya fall varje år.
Ugandiska pediatriska neurokirurger
Även om hjärntumörer är mindre vanliga är de fortfarande en betydande orsak till sjukdom och dödlighet hos barn på grund av fördröjd diagnos och begränsad tillgång till specialiserad neurokirurgisk vård.
Tyvärr råder det stor brist på barnneurokirurger och medicinska resurser i Uganda, vilket gör att många barn inte får den livräddande behandling de så väl behöver. För att komma till rätta med denna kris krävs förbättrad infrastruktur inom sjukvården, ökad kirurgisk kapacitet och ökad medvetenhet för att säkerställa att fler barn får tillgång till snabb och effektiv behandling. Dr Ssenyonjo, neurokirurg, är bara en av tolv neurokirurger för en befolkning på 45 miljoner.
Traditionella trosföreställningar och vidskepelse
I många samhällen tillskrivs neurologiska tillstånd övernaturliga orsaker. Vissa tror att epilepsi eller beteendeförändringar beror på att människor utövar juju eller att ett barn är besatt av demoner. Tyvärr tror många att de kan gå till någonstans som Shine och få det ordnat eller andra försöker religiösa böner för att se om de kan driva ut demonerna.
Tyvärr är patologin ibland mycket större när de väl får en diagnos och när det gäller funktionell återhämtning blir det ett problem eller så ökar risken för dödsfall på grund av volymen på den patologi som kan behöva opereras.
Fattigdom och begränsad tillgång till specialister
Fattigdom spelar en stor roll i människors förmåga att få behandling. 100% av specialisterna finns i städerna så när de har sett sin lokala läkare måste de få transport för ytterligare diagnos och behandling. Många kämpar för att hitta transportmedel som antingen leder till rätt läkare som kan få tillgång till bilddiagnostik för att hjälpa till att ställa diagnosen. Med 70% av befolkningen som lever i fattigdom måste många familjer balansera mellan att ge sina barn mat eller utbildning och ofta är det inte ett alternativ att ha råd med transport.
Begränsat sängutrymme
För en befolkning på 45 miljoner är antalet sängplatser på de statliga sjukhusen för den växande efterfrågan på neurologiska tjänster faktiskt otillräckligt, till och med för det stora sjukhuset i stadens centrum. På grund av problem med våra vägar upptas de flesta sängplatserna av traumapatienter, så neurologiska tillstånd som inte beror på trauma hamnar tyvärr i skymundan eftersom de inte är superakuta. Ju mer vi väntar desto mer växer tyvärr patologin och när patienten väl kommer till vården kan han eller hon ha förlorat förmågan att gå eller prata, och även när vi opererar är resultatet inte lika bra eller jämförbart med andra sjukhus runt om i världen.
Brist på utrustning och teknik
Världen går mycket snabbt framåt inom neurokirurgin och vi hamnar på efterkälken. Vi saknar till exempel toppmoderna mikroskop som kan hjälpa oss att minimera funktionsstörningar under en operation, särskilt när vi opererar patologi i de vältaliga områdena i hjärnan, så ibland stör vi patientens funktion, vissa tillfälligt, andra tyvärr permanent.
Vi kan inte heller göra vanlig neurologisk elektrofysiologisk övervakning - som spelar en viktig roll för sjukligheten. Jag vet att vi i vissa fall försöker, men om vi jämför oss med några av centrumen runt omkring oss, finner vi att vi ligger efter.
Den största delen av operationssalarna upptas av traumapatienter, så tyvärr kommer patienter som väntar på ett elektivt ingrepp alltid att få stå tillbaka på operationslistan. Vi har inte heller någon särskild neurointensivvårdsavdelning med lämplig utrustning, tillräckligt med sängar eller utbildad personal. Det blir därför alltid trångt om utrymmet, vilket tyvärr leder till förseningar i vården, särskilt när det gäller icke akuta neurokirurgiska fall.
Avancerade neurokirurgiska ingrepp kräver sofistikerad utrustning, bland annat högupplösta mikroskop och neuroelektrofysiologisk övervakning. På grund av ekonomiska begränsningar saknar många sjukhus dessa viktiga verktyg, vilket ökar risken för funktionsnedsättningar efter operationen. Dessutom är operationssalarna ofta överbokade med traumafall, vilket lämnar lite utrymme för elektiva neurokirurgiska ingrepp.
Avsaknad av särskilda neurointensivvårdsavdelningar och rehabiliteringsenheter
Korrekt postoperativ vård är avgörande för neurokirurgiska patienter, men begränsat utrymme på intensivvårdsavdelningarna och brist på utbildad personal försvårar återhämtningen. Bristen på neurorehabiliteringsenheter tvingar dessutom många patienter att stanna kvar på allmänna neurokirurgiska avdelningar, vilket försenar deras rehabiliteringsframsteg.
Humanity Direct arbetar hårt med sitt nätverk av kirurger för att finansiera så många operationer som möjligt. Om du vill veta mer om de patienter vi hjälper och hur du kan donera för att finansiera en operation, besök https://www.humanitydirect.org/patients/